"Mansförtryck och kvinnovälde" av Pär Ström

Så länge jag kan minnas har jag upplevt det som svårt att ta till mig av och känna delaktighet i de flesta frågor och diskussioner som berört ämnet jämställdhet. Grunden för all samhällsdebatt, likväl som för de flesta former av sann strävan efter klokskap och utveckling, är enligt min uppfattning ett sakligt debattklimat där välgrundade fakta lyfts fram och belyses av seriösa diskussionsdeltagare. När jämställdhetsfrågor debatterats har jag oftast känt en avsaknad av såväl saklighet som seriositet och fakta, och istället tenderar rabiata och självömkande kvinnosaksextremister driva debatterna, där fabulerade fakta och uppenbart ovetenskapliga undersökningsunderlag tillåts utgöra grunden för diskussionerna. För mig som sakargumentatör med ett vetenskapligt och formellt förhållningssätt till fakta har således de flesta jämställdhetsdebatter tenderat att framstå som patetiska, och som man har jag dessutom ofta blivit illa berörd av det sätt på vilket vissa kvinnosaksfanatiker uttalar sig om specifika män, likväl som om manssläktet som grupp. Det är inte särskilt konstigt att män tenderat till att helt undvika deltagande i sådana diskussioner, varmed extremisterna ansett sig ha vunnit striden och fått ensamrätt till att definiera både frågor och svar i allt som berör detta ämne.

Förutom debattklimatet som sådant finns det en annan relaterad fråga som länge förbryllat mig och det är det breda, förskönande och oåterhållsamma bruket av ordet "feminist" såsom något självklart positivt, utan att det för den skull tycks finnas någon väldefinierad motpol att kontrastera emot. Jag har aldrig fattat vad maktens män anser sig klargöra då de proklamerar att de minsann är feminister, jag har endast uppfattat detta beteende som ett sätt att försöka vinna billiga politiska poänger, men avsaknaden av konkreta betydelser har gjort det mycket svårt att förstå vilka poänger de skulle kunna förväntas vinna, och huruvida dessa uttalanden verkligen bara uppfattas som positivt bland de breda massorna.

Som en skänk från ovan har jag nu äntligen funnit vägledning till klarsyn kring ovanstående obegripligheter, inte för att jag därmed fått någon förståelse varken för det osakliga debattklimatet i jämställdhetsfrågor eller för det okritiskt förskönande bruket av ordet feminist, men däremot har jag fått många av mina onda aningar bekräftade från ännu ett håll.

Genusdebatten i Sverige lider uppenbarligen av svår slagsida där det politiskt korrekta etablissemanget i Sverige låtsas att bara det ena könet har svårigheter och problem. Den skrft som öppnat mina ögon och i vilken jag funnit stor klokskap är Pär Ströms "Mansförtryck och kvinnovälde", en bok utgiven av tankesmedjan "Den nya välfärden". Pär Ström tar upp den andra halvan av verkligheten, den nedtystade halvan, sådant som väldigt många tänker men nästan ingen vågar säga. Det finns ett omfattande mansförtryck i Sverige idag, där kvinnor har många fördelar och privilegier som antingen "inte räknas" eller också tystas ned. Han beskriver hur feminismen har urartat till en kampideologi som låtsas eftersträva jämställdhet men i verkligheten bara eftersträvar fler och fler förmåner för den egna gruppen. Dessutom försöker feminismen bakvägen införa en kollektivistisk människosyn där män som grupp skall straffas för vad enstaka män gjort mot enstaka kvinnor. Ström beskriver den kvinnliga härskarteknikens sex metoder, hur riggade forskningsprojekt skapat mansfientliga myter, hur kvinnor gynnas i domstolar, hur kvinnors misshandel av män tystas ned - och mycket mer.

Pär Ström är en kontroversiell person som ofta vågar sätta sig upp mot etablissemanget och ifrågasätta gällande samhällsordningar, och han gör det med en sådan klockrent faktagrundad logik som ovandlar abstrakta flummerier till konkreta sakfrågor. För den som eftersträvar sanningen är detta beundransvärt, men det är förödande för dem som bygger hela sin världsbild och sitt deltagande i samhällsdebatten på fantasier och ogrundade sanningar. När de monster som utmålas belyses av ströms faktastinna halogenlampa upplöses de och kvar blir bara desperat höjda tonlägen och ett envist upprepande av de falska sanningarna som mantran.

Feminismen har blivit vår tids motsvarighet till Nazismen, då var Judarna som grupp det ondskefulla och häcklade målet för den extremistiska ideologin, idag är Männen som kollektiv de som skall utrotas.

Boken finns att beställa från tankesmedjan Den Nya Välfärden, varifrån den även kan laddas ner som PDF eller ljudbok. Oavsett tidigare åsikter och tankar i jämställdhetsfrågor så kommer Du att få ta del av många fakta och observationer, användbart oavsett hur man värderar dem. Detta är en kompakt, lättläst och tankeväckande bok - LÄS DEN!

Kommentarer

Hm...denna blogg väcker mycket funderingar. Jag ska försöka ta mig tiden att läsa "Den nya välfärden" för att kunna ta ställning till de argument du lägger fram här. Själv ser jag mig inte som arg feminist som hatar män men jag tycker att vi alla borde jobba mer mot jämställdhet mellan kön och mellan alla andra grupper av människor också för den delen. Men det arbetet ska inte gå ut på att vi ska trycka ner någon för att andra ska komma längre upp i hierarkin. Nä, några måste ta ett steg framåt och andra måste kanske stå still ett tag för att alla ska stå på samma linje vid start. Utopi - ja, kanske det...