Det är dags även för mig att komma ut

Det började tisdagen den 4/11 med att Oscar Swartz tog bladet från munnen och klargjorde det som många säkert anat men inte vetat säkert. Därefter har en flodvåg av mer likväl som mindre kända samhällsmedborgare följt detta exempel och offentliggjort sina positioner och idag är det dags för mig att göra detsamma, att komma ut ur min digitala garderob. Det är med en stark övertygelse som jag således slår fast att Jag är Pirat. Precis som Oscar kan jag också säga att jag var en av de 34.918 personer i Sverige som röstade på Piratpartiet i riksdagsvalet 2006, jag kommer att lägga min röst på piratpartiet i EU-parlamentsvalet 2009 och likaså kommer piratpartiets namn att stå på den valsedel till Riksdagen som jag stoppar i ett kuvert vid valet 2010.

I landet lagom (Sverige) där människor gärna gnäller och tycker hit och dit om samhällsfrågor men absolut inte pratar politik (för politik är ju inte detsamma som samhällsfrågor utan något annat och absolut inget man talar öppet om sina åsikter kring) kan ett sådant här ställningstagande te sig märkligt och vissa undrar säkert varför någon (jag) uttrycker min politiska ståndpunkt publikt. Likaså finns det säkert de som ifrågasätter grunderna för ställningstagandet som sådant. Jag ämnar inte i detta nu bli långrandig i mina utläggningar, men kort skall jag försöka besvara båda dessa frågor.

Anledningen till att jag utan tvekan sedan länge sällat mig till den lavinartat ökande skaran piratpartister är lika enkel som självklar; det finns inget annat alternativ för den som inser allvaret i dagens politiska realitet och är angelägen om att sätta stopp för vansinnet medan tid är. Många av våra mest inflytelserika politiker har visat att de inte längre värnar varken demokratiska grundprinciper, rättssäkerheten eller mänskliga fri- och rättigheter, och lagstiftning drivs igenom som syftar till att främja enskilda kapitalstarka lobbyisters intressen. Inkompetensen kring den moderna tekniken och dess roll i informationssamhället är slående, och den demokratifrämjande öppenhet som Internet inneburit uppfattas uppenbarligen (med rätta) som ett hot mot de politiska maktcentra vars konserverande överlevnad bygger på slutna processer, partipiskor och hemliga agendor. Frågorna är många och jag tänker inte här gräva ner mig i alla dessa, nedan återfinns dock ett antal länkar till läsvärda artiklar och bloggar som alla berör olika sidor av samma mynt, piratfrågorna.

Så varför går vi nu ut och klargör vårt ställningstagande publikt? Jo allteftersom gammelpolitikerna, deras sponsorer mediebolagen och andra "hotade" inom etablissemanget börjat inse kraften i den underifrån uppvälvande vulkanen så har givetvis reaktionen varit den förväntade och för politiker rutinmässiga, att misskreditera, undvika att svara på verkliga frågor och istället upprepa och åter upprepa sina lögner i hopp om att de därmed skall förvandlas till sanningar. Ett led i detta har varit att försöka skapa bilden av piratpartister såsom finniga tonåringar som vill ha allt gratis. Den som gör en seriös analys av situationen kan dock konstatera att den överväldigande gruppen pirater utgörs av (framförallt medelålders) välutbildade och intellektuella som kan konsten att argumentera sakligt och som inte är rädda för att göra det publikt, detta faktum vill vi understryka genom att gå ut och ta officiell ställning.

Reinfeldt

Några länkar till läsvärt material finns nedan, läs på för böveln och surfa gärna vidare:
Rickard Falkvinges blogg - djupa analyser likväl som korta inlägg
Christian Engström - piratfrågorna ur alla möjliga och omöjliga synvinklar
"Den sista sovjetindustrin" - träffsäker analys av medielobbyns kamp mot utvecklingen
Uppmaning till pirater att komma ut ur garderoben - en lavin tar fart

Kommentarer

Herregud, människa! Du kan verkligen konsten att hosa ett blogginlägg! Fast jag vet inte jag, inte är det väl direkt någon hemlighet var dina sympatier i den här frågan ligger?

Det finns som du mycket riktigt påpekar en mycket stor grupp inflytelserika svenskar som inte accepterar - och aldrig kommer att acceptera - att myndigheters och företags behov skulle komma före vanligt folks rätt till ett privatliv skyddat från insyn. Även om inte alla tar så drastiska steg som att överge sina "gamla partier" så är det viktigt att byta ut politikerna, deras "nyttiga idioter" och framförallt reformera departementens arbetsordningar. Det är alldeles för mycket tjänstemannamakt som vi medborgare inte kan påverka.

Jag hade i samband med den s k FRA-omröstningen kontakt med bl a en riksdagspolitiker som duckade för alla typer av argument, saknade såväl grundläggande kunskaper som insikter och nte hade någon egen vilja utan bara följde strömmen och "lydde order" (som man sa vid Nürnbergrättegångarna). Såna personer är en skam för sina partier, direkt farliga för oss medborgare och ska helt enkelt inte sitta i Riksdagen.