"Vem har snott mitt land?" av Michael Moore

Efter att för ett par år sedan med stort nöje och likaledes stor förfäran läst Michael Moores "Korkade vita män" var det med brinnande nyfikenhet som jag för ett par veckor sedan började läsa "Vem har snott mitt land?". Michael Moore, denna snigel på ögat och finne i röven på etablisemanget, räds inte att vara en besvärlig, kontroversiell och på alla plan politiskt inkorrekt jävel, och med det har han min fulla beundran.

Den här boken är givetvis i första hand riktad till det amerikanska folket och det samhälle han beskriver är det alltmer genomruttna och havererade amerikanska samhället. Med det i bakhuvudet kan man fråga sig om någon annan än en amerikan egentligen har någon behållning av att läsa boken. På den frågan är mitt svar ett rungande JA! Vi svenskar må förvisso leva i ett samhälle på många sätt väsensskilt från det som vi återfinner på andra sidan Atlanten, men som på så många andra plan handlar det sannolikt bara om att det som sker i USA ännu inte nått lika långt här. På många områden kan man som svensk eller framförallt som europé känna igen de fenomen som boken beskriver. De oligarkiska globala företagskonglomeraten dominerande roll, politiker som tappat kontakten med samhällsmedborgarna och går i storföretagens ledband medan de strävar mot att skapa en ny överklass av politiskt ledarskap, en vind av rädsla som sveper genom samhället och förvandlar dess medborgare till fega, oengagerade och uppgivna zombier, och ett mediabrus som förlorat sin granskande och kritiska funktion till förmån för att agera megafoner åt etablisemangets propaganda och nysanningar, blandat med billig såpaunderhållning som effektivt släcker ut den sista kreativa tankekraften hos tittarna, ja alla dessa utvecklingslinjer i samhället som han beskriver känns obehagligt bekanta även om de framförallt associeras med bilden av USA.

De två kapitel i boken som enligt mig är mest allmängiltiga och tänkvärda är "Amerikas förenta buh" och "Horatio Alger måsts dö". Det förstnämnda ger en klockren beskrivning av det jag skulle kalla "skräckpropagandans samhällssöndervittrande effekt och tyrrani", hur ett samhälle med ett tilltagande rädsloklimat steg för steg havererar, offrar grundläggande demokratiska principer, integritet och värdegrunder, och allteftersom blir allt kallare och dess invånare allt mer uppgivna, oengagerade, och därmed också kontrollerbara. "Amerikas förenta buh" är bokens viktigaste kapitel, observationer som alla borde ta del av och reflektera över. Kapitlet "Horatio Alger måste dö" slår hål på myten om den otyglade kapitalismens förtjänster. Den amerikanska drömmen bygger förvisso på frihetligt liberala ideal, men däri återfinns högaktandet av "fungerande" marknader vilket inte är detsamma som helt "fria" marknader, ty en helt fri marknad strävar tyvärr efter att undergräva marknadskrafternas utrymme till förmån för monopol och det är något som ett liberalt kapitalistiskt samhälle således behöver motverka för att uppnå.

Det som gör den här boken till något mer än en enstaka åsiktsyttring från en politisk opinionsbildare är dess stabila förankring i otaliga och vitt spridda källor. Moore serverar obekväma och skrämmande sanningar och fakta som lätt kan kontrolleras av läsaren, och läsaren kan således själv göra en samlad bedömning av värdet hos de argument som presenteras.

För att sammanfatta så rekommenderar jag starkt alla att läsa den här boken, just för att den fångar så mycket av den naivitet och blindhet som genomsyrar inte bara det amerikanska utan även det svenska samhället. De två kapitel jag nämnt ovan är att betrakta som obligatoriska, de må generera ilska men det är i så fall en sund reaktion. Slutligen bjuder jag på några rader som diskuterar verklig ondska i kontrast till den fiktiva ondskebild som Goerge W. Bush målar upp. Jesus W. Kristus (Michael Moore) säger: "Vill ni bli kvitt lite ondska? Varför inte börja med att befria er från den del av ondskan som ni själva skapat? Att låta folk leva på gatan utan ett hem är ont. Att låta miljontals barn gå hungriga är ont. Att offra oräkneliga timmar på att titta på dokussåpor när ni skulle kunna ha riktigt liderlig sex med någon ni älskar, det än ont."