Skrivet av LEJon
Likt en röd tråd genom boken löper innebörden av det citat från Ralph Waldo Emerson vilket återfinns som inledningsord, nämligen att "Livet är så vist inrättat att ingen på allvar kan försöka hjälpa en annan utan att hjälpa sig själv".
Ordet snäll tycks i många sammanhang märkligt nog ha fått en negativ eller underlägsen innebörd med paralleller till ord såsom dum, godtrogen, omogen eller svag. Stefan Einhorn frågar sig hur det kunnat bli på det här sättet, ty i hans värld är snällhet en av de egenskaper som vi borde värdera allra högst och han menar att "en snäll människa är en individ som lever med etiken i sitt hjärta". Vi har allt att vinna på att vara goda mot vår omvärld och mycket att förlora på att inte vara det. Einhorn menar också att det inte finns något ont i att vara snäll av egoistiska skäl, utan tvärtom så är snällhet och egoism begrepp som i hans sinnevärld är tätt sammanbundna. Att vara snäll är helt enkelt att vilja göra gott, för sig själv och för andra, och som James Freeman Clarke har formulerat saken: "Sträva efter att göra gott och du kommer att upptäcka att lyckan jagar efter dig".
Att vara snäll är enligt Einhorn att navigera på etikens stormiga hav, det är sällan enkelt men vi kan alltid försöka göra vårt bästa, samt försöka lära av våra egna och andras misstag. Till vår hjälp har vi också en rad verktyg. Först och främst har vi allehanda etiska principer, normer, regler och lagar som utvecklats och förfinats genom årtusenden, och som ständigt fortsätter att utvecklas i takt med samhället. När inte dessa räcker till för vår vägledning har vi vårt förnuft som kan bistå oss med allehanda rationella analyser. Vi har också vårt samvete, vilket fungerar som en inre kompass för vad som är gott eller ont, rätt eller fel. Det verktyg som vi kanske mest av allt borde lägga kraft på att utveckla och förfina är vidare vår empatiska förmåga, dvs vår förmåga till att förstå hur andra människor tänker och reagerar i olika situationer. Slutligen har vi så det kanske allra viktigaste verktyget i vår strävan efter att vara snälla, nämligen våra medmänniskor från vilka vi kan få råd eller som kan agera bollplank när vi vill dryfta olika funderingar.
Om man bortser från de olika aspekterna av snällhet i sig som tas upp så lägger boken också en hel del kraft på att diskutera även falsk snällhet likväl som de motkrafter som ofta hindrar oss från att vara snälla. Att vara feg eller vek är inte att vara snäll, att hålla inne med sin ilska är inte att vara snäll, att vara inställsam är inte att vara snäll, och framförallt är inte dumhet detsamma som att vara snäll. Motkrafter som kan hålla tillbaka våra ambitioner att leva som snälla människor är exempelvis tids- och resursbrist, bristande empati, bristande eftertanke, en ovilja att lägga sig i, att vi inte lever som vi lär, en bristande kontroll på vår inre aggressivitet, den alltför vanliga tendensen till att anamma en offermentalitet, eller den ofta förekommande "nånannanismen". När vi ser att något är fel, att någon lider eller att någon gör en annan människa illa så är det i de allra flesta fall vår skyldighet att ingripa, att gömma sig bakom ursäkter som att "jag vill inte lägga mig i" eller "det är deras ensak" är ofta bara ett uttryck för feghet. Det krävs mod för att vara snäll, mod att riskera saker, men den som vågar är också den som har chans att vinna, att göra gott för både andra och sig själv.
Einhorn menar att det alltid är handlingen som räknas, aldrig tanken, och kom ihåg att snällhet mot andra är liktydigt med snällhet mot dig själv. Vi kan med gott samvete vara snälla av egoistiska skäl, där alla egoistiska skäl alltid kan härledas till vår egen självbild, relationen till våra närmaste, relationen till samhället, eller till relationen till högre makter. Om vi någon gång tvekar över huruvida snällhet mot andra verkligen betalar sig och kommer oss själva till gagn bör vi påminna oss om det fundamentala faktum att de allra flesta människor är goda och vill gott, ty det är en nedärv grundförutsättning för vår existens som de sociala varelser vi är.
Att nå framgång är i vår västerländska kultur ofta förknippat med individuell rikedom och makt, i många fall erövringar som tycks vara på bekostnad av andra. Detta ter sig egentligen väldigt märkligt om man betänker att all erfarenhet visar på att delad framgång är större framgång för alla. Den som är generös med att låta andra dela sina framgångar upplever dem som större, den som kan konsten att se andra blir också själv sedd och den som vågar kapitulera och villkorslöst erkänna sina svagheter kan på ett ögonblick förinta en konflikt och göra alla till vinnare.
Så träna din empatiska förmåga, lite till ditt förnuft och lyssna på ditt samvete, du är och vill vara en snäll människa och all snällhet som du visar mot andra kommer att betala sig mångfalt tillbaka. Du kan skapa skillnad både i det lilla och i det stora om du väljer att göra det som du anser är rätt och gott, om du uppträder som ett gott föredöme kommer du att märka hur den ansvarstagande attityden sprider sig som ringar på vattnet och skapar mer gott. Nu är det förstås inte alltid så enkelt att alltid göra det som vi i grunden anser vara gott, och det är svårt att bryta gamla vanor och mönster. Men ett första steg på vägen kan vara att stanna upp och fråga sig; Gör jag det som är rätt mot mig själv? Gör jag det som är rätt mot andra? Håller jag på med rätt saker? Varför gör jag dem? Vad tycker jag är viktigt och meningsfullt? Då och då bör man stanna upp och rannsaka sig själv och fundera på vem man vill vara och om den bilden överensstämmer med verkligheten.
"Konsten att vara snäll" är en stor bok i liten förpackning. På ett enkelt och nära sätt resonerar Stefan Einhorn kring det svåra men också enkla med att vara människa, etiska dilemman som ofta saknar absoluta lösningar men som vi ändå alltid kan ta oss igenom på ett acceptabelt sätt om vi låter snällheten och tilliten till andras snällhet leda oss. Våga vara snäll!!
Lägg till ny kommentar