
När Piratpartiet såg dagens ljus 2006 så förstod jag i samma ögonblick som jag hörde talas om det att detta var ett självklart och nödvändigt politiskt steg som jag som ansvarstagande medborgare måste engagera mig i. Jag blev omedelbart medlem och sedan dess har jag sett rörelsen växa och frodas, i Sverige likväl som över hela världen. Internet har gett oss medborgare tidernas främsta redskap för att kunna engagera oss i samhällsdebatten, för att kunna granska våra politiker och för att kunna samverka och påverka.
När jag första gången såg denna boktitel, "I trygghetsnarkomanernas land" med underrubriken "Sverige och det nationella paniksyndromet", så var min reaktion av samma karaktär som när jag i januari 2006 hörde att ett nytt politiskt parti med namnet "Piratpartiet" hade bildats, jag upplevde en omedelbar känsla av självklarhet kring dess innebörd och en tacksamhet över att någon äntligen gjort slag i saken.
I mitt filmlager har "Luther" legat och väntat en längre tid, en film som jag vid något ögonblick kände att jag nog ville se men sedan har alltid andra filmer varit mer lockande. Igår kväll blev det dock äntligen Luthers tur att göra DVD-spelaren sällskap, om än att jag måste erkänna att mina förväntningar var förhållandevis lågt ställda.
Demokratins och rättssamhällets förfall:
Vad mer kan politikerna ta ifrån oss? - "Opassande" om skiftet från demokrati till fascism
Dörrarna stängs - Sverige håller på att förvandlas till ett slutet land
Det började tisdagen den 4/11 med att Oscar Swartz tog bladet från munnen och klargjorde det som många säkert anat men inte vetat säkert. Därefter har en flodvåg av mer likväl som mindre kända samhällsmedborgare följt detta exempel och offentliggjort sina positioner och idag är det dags för mig att göra detsamma, att komma ut ur min digitala garderob. Det är med en stark övertygelse som jag således slår fast att Jag är Pirat.
"Den globala kapitalismen och demokratins död" är underrubriken på denna bok och den sammanfattar väldigt väl vad hela boken handlar om. Jag visste inte alls vad jag hade att vänta mig när jag började läsa den här boken och jag hade således inga särskilda förväntningar, men såhär i efterhand kan jag utan tvekan konstatera att detta måste vara den mest relevanta bok jag någonsin läst.
Så länge jag kan minnas har jag upplevt det som svårt att ta till mig av och känna delaktighet i de flesta frågor och diskussioner som berört ämnet jämställdhet. Grunden för all samhällsdebatt, likväl som för de flesta former av sann strävan efter klokskap och utveckling, är enligt min uppfattning ett sakligt debattklimat där välgrundade fakta lyfts fram och belyses av seriösa diskussionsdeltagare.
Vi är många som länge insett att Internet utgör den största demokratiserande kraften som världen skådat, ty det slår undan fötterna på alla politiska och ekonomiska etablissemangs kontrollpositioner. Var och en har genom Internet samma möjligheter att uttrycka sina åsikter, och hemlighetsmakeri likväl som desinformationskampanjer genomskådas och uppmärksammas, allt i sanningens och offentlighetens tjänst.
Även om jag själv filosoferar en hel del om än det ena och än det andra så tror jag inte att jag tidigare läst någon bok som jag omedelbart skulle sorterat under rubriken "filosofi". Sven-Eric Liedmans "Tankens lätthet, tingens tyngd" kan jag dock inte rimligen klassificera på annat sätt.
Efter att för ett par år sedan med stort nöje och likaledes stor förfäran läst Michael Moores "Korkade vita män" var det med brinnande nyfikenhet som jag för ett par veckor sedan började läsa "Vem har snott mitt land?". Michael Moore, denna snigel på ögat och finne i röven på etablisemanget, räds inte att vara en besvärlig, kontroversiell och på alla plan politiskt inkorrekt jävel, och med det har han min fulla beundran.